Du är otrolig. 2005

Här sitter jag,liten och svag,
och tänker på livet som gått.
Det jag ser,är det verkligen jag?
Jag ler för mig själv lite smått.
(
Ty det som hänt är ofattbart,
jag har faktiskt fått det att ske.
Men nu har jag börjat att se allt klart,
och min kära finns här breve.
(
Solen lyser utanför mitt fönster,
och i hjärtat finns den jag har kär.
Detta får inte bli ett mönster,
för vi är inte gjorda för att sitta här.
(
Du är otrolig min kära,
dig har jag sökt hela livet.
Det känns otroligt att vara dig nära,
äntligen är inget överdrivet.
(
Att det är kärlek är det ingen tvekan om,
att det är skönt vill jag lova.
När natten är lång,min älskade kom,
för då är det svårt att sova.
SLUT
(
Ännu en tånande dikt från fängelset dom är inte så bra,men det är bara för fantasin också blir in murad på ett konstigt sätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0