Solen. 2009

Solen går upp över landet,
och värmer blommor och blad.
Vet och följer det naturliga bandet,
och värmer upp livets parad.
(
Solen är alltid vaken,
även fast regn öser ner.
Man kisar när solen är naken,
för annars behagen man ser.
(
Naturen klär upp sig för solen,
men solen är naken och ler.
Vad tänker väl den blyga violen,
snälla klä inte av dig nått mer.
(
Bakom molnen du gömma dig kan,
det vore det enda rätta.
Men för solen är nakenhet grann,
om violen nu ej visste detta.
SLUT
(
Det var vackert här på hemmet under sommaren så det blir nog lite kärlek och lite sol i mina dikter nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0