Ett avsked. 1987

På ett torg någonstans i världen,
samlas människor i gråt.
Dom har vässat svärden
och ansiktsuttrycken på människorna är hårt.
(
Nu knäböjer kvinnor och barn,
medan männen sjunger en sång.
Det är ett ihop trasslat garn,
vägen mellan ändarna är lång.
(
Kvinnorna kysser sina män på kinden,
tystnaden är hotfull och stark.
Förtvivlan och vemod följer med vinden,
ingen vekling får nudda torgets mark.
(
Kvinnorna vinkar,
männen höjer svärden.
Barnen tårögt blinkar,
deras fäder drar nu ut på den sista färden.
SLUT
(
Detta får ni tolka själva för jag har ingen aning,men jag har börjat rimma mer och mer som ni märker.
Kram vi ses i morgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0