Hösten är en vän. 1996

Ett gult täcke lägger sig över jorden,
varför händer det?
Varför finner man ej orden,
till det man egentligen vet?
(
Hösten är en väldigt vacker tid,
färgerna skiftar och ler.
Man får en inombords frid,
sen faller löven ner.
(
En lycka varar så kort,
men hösten kommer igen.
När allting försvinner för fort,
så har jag i hösten en vän.
SLUT
(
Detta är sista dikten för 96,så nästa runda dikter så är jag 31 år gammal,tiden går fort,men jag är på behandling nästa år med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0