Lev på att ge. 1987

Jag spelar på känslor i mitt klaver
för hela mänskligheten.
Jag sjunger och många ger
sina samveten.
(
Jag är en hycklare av omoralisk sort,
som lurar bort känslor.
Den som knackar på min port,
slipper alla skällsord.
(
Människor är bra dumma,
kläng fast vid den klokhet jag ger.
Annars ni allt försumma,
i en tanke som aldrig sker.
SLUT
(
Ja, nu har ni väl kommit igång att tolka fritt och ni har säkert lärt känna mig på ett annat sätt,det är bara fantasin som kan stoppa er i era tolkningar glöm inte det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0