Jenny

den tinade upp min själ.

Borta var genast all världens smärta,

plågorna undvek mig av praktiska skäl.

(

Nu brister knoppar i solens glans,

på grön kvist står åter världen.

Nu känner jag lyckan jag ej trodde fanns,

den packar jag ner på färden.

(

För nu bär det ut i sommar landskap,

jag ska utforska hela vårt land.

Med tulpaner,rosor och lejongap

och lyckan hårt i min hand.

SLUT

(

Denna kom jag ihåg när jag skrev faktiskt men jag lämnar det och låter er tolka den som ni vill.

Detta var sista dikten från 1987 så håll till godo.