Om hösten. 1991

Tidlösa tankar gror sig fast,
dom har burat in min själ.
Mina tankar är bara min last
det var ju för väl.
(
Hösten är vacker,idag sommar lik,
imorgon är det kanske slut.
Löven färgar marken helt unik,
det viner löv runt varje knut.
(
Det är märkligt men vackert ändå,
tänk att få uppleva detta vart år.
Varför har man skyndat på,
det kommer ju ändå en höst och en vår.
(
Man missar det vackra,det sköna,
eller man vill inte se.
Att löven som nyss varit gröna,
och helt plötsligt så faller dom ner.
(
Jag älskar hösten då lever jag upp,
jag blir ett av löven som virvlar fram.
Jag sprätter som en färgglad tupp,
bland löven under sin stam.
SLUT
(
Jag kommer ihåg när jag skrev denna dikt,det var på LVM-hemmet Holma när jag satt och tittade ut på dom frivilliga som var ute och krattade löv,märker ni inte att jag nästan hittat rätt i rimmet nu?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0