Vilsen. 1993

Vilsen i ett liv som har försvunnit,
vandrar han som inte är.
Bäcken har för länge sedan runnit,
ut i någon annan atmosfär.
(
Knä böj nu för din tid är inne,
att låna ut din tid åt denna man.
Han som aldrig ägt ett eget minne,
för honom är din gåva alltid sann.
(
Orden som han skriver är en gåta,
han berättar gärna,men om vad?
När han inte vet hur man ska gråta,
så är han mot förmodan alltid glad.
(
Vet han om han någonsin har vaknat?
Han vet knappast vad han klarar av.
Vilsen i ett liv han aldrig saknat,
ligger han nu fridfullt i sin grav.
SLUT
(
Handlar om min pappa han gick bort i en överdos på en toalett i stockholm,stackars sate.
Han blev 53 år grattis till hans död.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0