Jenny

står ensam allena.

En gul liten blomma,

bland massor av stenar.

Den ber om regn och om en vän,

för annars kan den inte leva.

SLUT

Det är en kort strof,men det är nog den dikt jag tycker är bland mina egna favoriter,jag kom ihåg när jag skrev den

då var jag hos min mormor och morfar,morsan hade övergivit oss barn ännu en gång det gjorde hon ofta och jag följde med mina syskon som var mindre än mig dit fasten jag hade mitt eget tragiska liv.

Jag satt och grubblade på allt som hänt med min pojkväns död och om jag verkligen hade några riktiga vänner,då skrev jag av mig och denna lilla dikt kom till.

Det blev några stycken skrivna då som kommer nu en efter en ha en bra natt och fundera på vad dikten säger just er......