Främlingen. 1983.
En främling vandrar helt allena genom natten.
Det ända sälskap han har
är stjärnorna på himelen
han följer dem
och de följer honom.
Den kristall klara natten är tyst och sfilla,
det enda som hörs är främlingens tunga steg.
Främlingen stannar för att vila sina trötta fötter.
Allt blir stilla,
så stilla att man inte kan tro att det finns något,
allt är så tyst och vackert.
Främlingen är på väg,kanske hem,kanske bort,
kanske ingenstans.
En främling vandrar i natten utan mål,
vilsen i den vida världen.
Det enda han har att följa
är ljuset från himelen,
det vackra,vackra ljuset.
Ensam i världen så underbart
tänk om det ändå var jag.
SLUT
Den här dikten har jag inget minne av varför jag skrev,men den är ganska tung för att vara skriven av en 16-17 åring.
Jag har skrivit ganska många dikter på 80-talet så jag stoppar in en då och då när jag känner att jag har tid med det kram nu och god natt.
Kommentarer
Postat av: Eva Lindqvist
Dina dikter berör otroligt att du skrev så bra redan som tonåring tack för en fin stund i poesins värld
Kram
Trackback
