Jenny

Min ena bror gick bort när han nyss fyllt 20,sen dog min pappa strax efter,sen dog min andra bror strax innan han skulle bli 40,och sen morsan i år,det är ganska deppigt när man börjar tänka på det,men vi är ju fyra stycken kvar i livet och det är ju det man ska lägga tyngdvikten på tycker jag.

Vi har ju ganska så bra sammanhållning trots avstånden mellan varandra.

Konstigt igentligen om man tänker efter,hur livet far fram med en och ibland så ska man nog vara glad att man inte vet vad som kommer att hända.

Men jag har ju en tanke om livet och den kan jag ju passa på att berätta nu,efter som det inte har hänt ett smack på själva hemmet,varken nu på morgonen eller under natten,inget som jag vet i alla fall.

Jo,då tänker jag mig att man föds och allt som händer en är förutbestämt man har ett uppdrag att fullfölja.

och när man är klar med det så dör man och fortsätter det stora livet.

Det är lite knepigt att förklara men ni får ta det för vad det är,mina egna tankar,men jag tycker dom är logiska.

Allt som händer är förutbestämt,ingenting är en ren slump.

Så är det med möten och med olyckor med allt och klarar man inte sitt uppdrag på sin livslängd så föds man igen och får fortsätta mala i samma påse enda tills uppdraget är fullföljt.

Ja,ja nog spånat om det.

Nu ska jag snart ut och promenera och fortsätta filosofera,hade ni förstått vad jag menar så hade ni hållt med mig.

Nu avslutar jag och kommer in igen innan maten tror jag....kram så länge.