Jenny

inerst inne.

Ingen vågar säga till,

allt får bli ett minne.

(

Alla vet väl vad dom gör

där dom bor.

Men dom väntar tills dom dör,

för längtan är så stor.

(

Ingen vet vart hjärtat finns,

eller hur det funkar.

ingen vågar eller minns,

att det faktiskt dunkar.

(

Varför allt detta hat?

Är vi människor dumma?

Eller är det bara prat,

att vi allt försummar.

(

Varför ändrar ingen sig

och visar att dom lever?

Är dom fega som säger nej?

Ingen vågar ta första steget.

(

Varför försumma sin oändliga kraft,

att kunna skratta och skrika?

Då tror alla man har fnatt,

så blir dom extra snikna.

(

Varför all denna pinsamma blyghet

att inte våga tala?

Varför inte ta fram lite trygghet,

lite,lite bara.

(

Är människo släktet borta?

Finns bara gestalterna kvar?

Dagarna blir så korta,

ärligt talat inga känslor vi har.

(

Det är nästan så att man vill gråta

och ändra på allting.

Varför kan ingen förlåta?

Nej,ingen gör någonting.

(

Alla tänker på det,

långt inne bakom sin mur.

Men ingen,ingen vet,

när det är deras tur.

SLUT

(

En lång dikt med mycket stora tankar i,men ärligt så vet jag inte riktigt hur jag tänkte när jag skrev den,så det är upp till er att tolka in vad den säger er.

Godnatt mina vänner.