Jag har lärt mig. 1986.

Jag har en känsla av ro i mitt hjärta.
en känsla av ro i mitt sargade bröst.
Jag har insett att svek ger smärta
och att omtänksamhet och kärlek ger tröst.
(
Jag har lärt mig att lita på andra
och att tveksamhet inte leder någon vart.
Att är man ond får man ensam vandra
i en värld som är mörk och svart.
(
Jag har valt att dela min lycka,
med någon annan som har det svårt.
Vi vår lärdom själv får besmycka
och inte tvivla fast det känns hårt.
SLUT
(
När jag skriver detta är jag på ett behandlingshem för ungdomar och har hittat en kille där och vi smyger med vårt förhållande för man får inte ha förhållanden där.
Detta smygande var väldigt svårt efter som det var ett öppet behandlinshem och jag var familjehems placerad hos föreståndaren.
Så vi sågs inte så ofta.
Nu avslutar jag lite snabbt här för jag ska göra ett inlägg till nu snart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0