Kom tillbaka. 1983

Du kan väl komma hit och viska
något vackert i mitt öra.
Något som gör mig lycklig,
något jag vill höra.
Något som gör att jag minns dig som vän,
som får mig att hoppas på dig igen.
(
Du snälla kom till mig,
krama mig som du alltid gjorde förr.
Älska mig lika mycket,knacka på min dörr.
Visa hur du känner,jag vill inte leva på minnen,
jag vill ha dig här hos mig,
då ska jag krama och berätta,
hur mycket jag älskar dig.
SLUT
(
Jaha,det är avsaknaden av min döde pojkvän igen det satt så hårt när han dog,jag kan fortfarande få ett sting i hjärtat när jag pratar om honom i något sammanhang,eller något påminner om honom.
Jaha,gott folk det var nog sista dikten som jag sparat från 1983,så nu går vi vidare i åren så får ni väl se vad som händer spännande eller hur?
Hejdå vi ses senare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0