Stjärnan. 1983

En stjärna lyser på himmelen,
den lyser upp vår jord.
Den lyser på ett barn som sover sött,
den lyser på modern som inte är trött.
Den lyser på en stad,
den lyser på ett land,
den sprider sitt sken över hela jorden.
SLUT.
Ja,detta var en mycket kort dikt under min första produktiva period,jag försöker verkligen hitta min stil kan man säga,men ni kommer märka att jag byter stil ganska ofta för att känna mig bekväm.
Denna dikt skrev jag utifrån en tavla som jag alltid låg och tittade på på nätterna hos mormor,dom nätter jag var inne,jag kan fortfarande minnas den tavlan med ett sting av välbehag vissa saker sätter sina spår.
nu säger jag hej på en stund vi ses i för natten kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0