Tillbaka på hemmet.

Jaha,det var det det kom tillbaka vid 18.30 lämnade urinprov och blåste sen var det klart,allt gick så himla bra idag och det var skönt att komma ifrån stället ett tag och att träffa min älskling var inte dumt det heller.

Jag hade med mig vykort och korsordstidningar till honom och på den här anstalten så fick han in det direkt,på den andra så fick han vänta en vecka på att få in det så det är lite skillnad,min älskling hade med sig kaffe och kaka men det fick han visst inte men det gick bra för denna gången,jag förstår inte varför man ska krångla till allt på instutitioner över huvud taget allt blir så förbannat komplicerat,när man kan göra det så enkelt,tänk när dom kommer på det dom som är ansvariga för instutitionerna,det kan vara vilken instutition som helst,behandlingshem,fängelse,socialförvaltning,sjukhus,ja,alla former av instutitioner,men dom ska väckla in det så förbannat så dom knappt vet vad dom gör själva.
jo,så satt vi och snackade utan att röra vid varandra och var onaturliga tillsammans,det är också en konst,som bara kan funka om man verkligen älskar varandra,en halv timme går så väldigt fort och man får ont i bröstet när det är dags att gå,man får inte kramas och man bara vill......
Usch och fy att man bara vill utsätta sig för denna plåga,men det är så skönt att bara få se varandra,det kan man leva på i veckor och jag brukar tänka så här för att trösta mig själv,att min älskling har det ännu värre,jag går ju i alla fall ut i friheten han går bara in i sin cell igen,så jag har en fördel,men då tycker jag så synd om honom.
Han gav mig en gåva som han hade snickrat ihop åt mig,en jätte fin mini byrå som man kan ha smycken och annat plock i den var jätte fin han har dolda talanger mi älskade man.
Resan hem gick smidigt,så nu kan jag vara lugn nästa gång jag ska åka för då hittar jag.
Nu har mörkret lagt sig och klockan är inte ens åtta usch,vill inte ha höst.
Nu avslutar jag och skriver igen senare innan jag går och lägger mig.
Jag tar och skriver ett till inlägg nu direkt efter med en dikt,annars kommer vi aldrig vidare,för jag har rätt många dikter från 80-talet.
Jag får ursäkta mig men jag har inte kommit på hur man gör så dikterna får mellanrum så det blir små verser så ni får vara nöjda med att dikten blir ihop.
Äh.....jag kan inte förklara vad jag menar men ni kanske förstår ändå......
Hej vi hörs senare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0