Jenny

Jag börjar tröttna på detta väder vill jag lova och ber varje dag att tiden skall gå snabbare tills det blir vår,men man kan ju inte be och inte påverka årstiderna ett dyft och tur är väl det.

Hem resan gick också bra allt klaffade perfekt men sen fick jag ju höra av J när hon mötte mig vid bussen om allt som hade hänt här med ambulanser och allt och ännu en utskrivning och tackade ännu en gång min lyckostjärna för att jag slapp att se eländet,det börjar ju bli ett tale sätt nu.

Det ända sätt att ta sig här ifrån är med polis eller ambulans.

Ja så har det ju faktiskt varit ett tag nu,men vi måste bryta den trenden men tyvärr är vi bara två i det gänget,ingen annan vågar vara helt drogfri eller vågar inte bestämma sig för vad dom vill helt enkelt och det är ju patetiskt egentligen,här lägger personalen ner så mycket tid och medkänsla och är helt underbara så sparkar och spottar folk på dom rätt i ansiktet och dom bara tar emot,dom är enastående tycker jag och jag hoppas att vi som står fast och med huvudet högt kan ge dom en kick att fortsätta,för det är ju ändå så,dom ser nog på kvalliten på oss som fungerar får man ju hoppas.

Ut med det andra dregget bara.

Ja,jag fortsätter i alla fall min kamp mot ett del mål att bli drogfri och för engångs skull lycklig ända in i själen,vilken känsla.

Nu är det snart måndag igen och snart har denna månaden gått nästa månad firar jag nio månader som ny individ,det längsta jag någonsin har hållt mig sen jag var tolv år det ni det är värt en applåd för jag är ändå 43 år gammal.

Nu säger jag god natt och god natt kära hem vi ses imorgon.