Vi är fast. 2005

Hur illa jag mår,vill ingen veta,
att bli in låst i en cell.
Där får jag sitta och jobba och streta,
varje dag och varje kväll.
(
Den jag älskar är också inne,
fast allt för långt bort.
Det roliga vi haft blir alltid ett minne,
fast glädjen blev aldeles för kort.
(
Nu skriver vi trånande brev till varann,
om ett bättre liv utanför.
Vi ska vara försiktiga om vi kan,
men ingen av oss vet hur man gör.
(
Vi sitter i olika celler,
och planerar om lugn och ro.
Vi fantiserar och styr och ställer,
vi bygger en gemensam bro.
(
Men i ensamheten undrar jag ibland,
hur kommer detta att gå?
Fast vi håller kärleken hårt i vår hand,
till ett normalt liv är chanserna små.
SLUT
(
Förlåt jag hade fel i förra dikten,jag har inte träffat min nuvarande man än utan jag hade ett kortvarigt förhållande med en annan och vi åkte in samtidigt så dessa dikter är om honom och jag tror att jag är på häktet fortfarande när jag skriver dessa dikter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0