Bussen. 1986

Väntar på bussen som är röd.
Jag väntar på befrielse,ty jag är i nöd.
(
När ska bussen komma undrar jag,
hoppas han är med,då blir jag glad.
(
Bussen som han åker i,är röd.
Bussen som han åker i är död.
SLUT
(
Den här dikten kom jag ihåg när jag skrev,det var samma kille som jag hade ett hemligt förhållande med,som skulle komma till mig för jag var ensam i familjehemmet och han skulle komma med bussen för jag bodde en bit utanför Lund,men tyvärr kom han aldrig,då skrev jag den här dikten.
Nu kommer jag in så fort jag hinner igen med en ny dikt.
Sköt er med hälsan så länge och en kram kan ni få med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0