Jenny

en helt obalanserad dröm,

en oförstålig dröm.

Om en massa armar som rör sig uppåt,

mot ett ansikte av sten.

Så hårt,så hårt,så kallt,så kallt.

Armar utan händer griper tag om dess strupe,

det smälter och blir till vatten.

Kvar finns bara ögonen som ligger och stirrar.

Ett annat huvud kommer,

som riktigt glöder av värme,

släpper en glödande tår.

Varför tog du livet av dig min vän?

Frågan stannar i luften.

Varför är allt så vackert men ändå så hårt?

Inget svar.

Det var en konstig dröm.

SLUT

(

Nu är vi inne på 1984 dikterna som bara är två stycken denna skrev jag helt utifrån en dröm jag hade jag kommer fortfarande ihåg den,det var en riktig mardröm i förkortad variant.

Det blev tyvärr inte mycket dikter skrivna detta år,för jag var ute i svängen,som man säger i våran sväng.

Nu ska jag göra mig i ordning för att åka till min man ha en underbar dag kram.