Jenny

Vi skildes åt när vi kom dit och bestämde att vi skulle träffas vid utgången 15.30,redan då kom det indikationer på att det inte skulle bli så länge,observera att kl.var 13.30 när detta bestämdes,jag och min 14 årige son vandrade på vårat håll,för att se vad som fanns.

Det var väl inte mycket för världen,men man slapp ju bara sitta på hemmet och glo.

13.50 ringer min mobil,då ville nästan alla åka hem,en hade fått panikångest,en tyckte det var tråkigt och jag tänkte i mitt stilla sinne att mig kvittar det jag börjar bli van vid det här laget,så det var bara att åka hem och det knepigaste av allt är dom som är värst på att inte kunna åka i samlad trupp är dom som varit här längst.

Jag begriper mig inte på hur personalen kan tolerera att dom får köra sin sjuka jargong,men vad har jag att sätta upp mot precis ingenting,frustationen är total.

Så nu får jag och min son sitta lite vid datorn och leka och sen ut och gå en liten runda,nu tänkte vi se om hemmet har kommit ihåg att det är fika vi är lite söt sugna jag skriver en liten runda i kväll innan jag susar ut till Facebook.