Det kallas kärlek. 2005

En otrolig känsla har trängt sig på,
den växer sig stor och stark.
Och fasen himlen är mer grå än blå,
så svävar jag högt över mark.
(
Den känslan är ovan,men underbar,
den kallas kärlek tror jag.
Och i detta tillstånd vill jag stanna kvar,
strunt samma om det är natt eller dag.
(
Jag fokuserar mig på att tänka,
på han som är så fin.
Mina ögon så tårögt blänka,
för han är ju faktiskt min.
SLUT
(
Någon månad efter denna dikt skrevs så muckade jag från färingsö där jag ängnat väldigt många månader och straxt efter muck så träffade jag min nuvarande man och gjorde slut med denna kille som fortfarande satt.
sånt är livet det går vidare och jag ångrar inte mitt val att göra slut med honom,för min man.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0