Jenny

och tänker på livet som gått.

Det jag ser,är det verkligen jag?

Jag ler för mig själv lite smått.

(

Ty det som hänt är ofattbart,

jag har faktiskt fått det att ske.

Men nu har jag börjat att se allt klart,

och min kära finns här breve.

(

Solen lyser utanför mitt fönster,

och i hjärtat finns den jag har kär.

Detta får inte bli ett mönster,

för vi är inte gjorda för att sitta här.

(

Du är otrolig min kära,

dig har jag sökt hela livet.

Det känns otroligt att vara dig nära,

äntligen är inget överdrivet.

(

Att det är kärlek är det ingen tvekan om,

att det är skönt vill jag lova.

När natten är lång,min älskade kom,

för då är det svårt att sova.

SLUT

(

Ännu en tånande dikt från fängelset dom är inte så bra,men det är bara för fantasin också blir in murad på ett konstigt sätt.