Jenny

man kan inte stanna kvar här inne.

Det är något som spritter i kroppen,

vi vill inte leva kvar som ett minne.

(

Jag har lärt mig ett sätt,

när jag bestämmer mig för att gå.

Har jag bestämt att göra det lätt,

huvudet högt och vandra på.

(

Jag vill inte sitta här,

jag vill vara ute i världen.

Jag ska hålla mitt ord jag svär,

och smida på den heta härden.

(

Nu håller jag huvudet högt vill jag lova,

det är det ända jag kan göra.

Fast det blir ganska svårt att sova,

men det blir lättare att höra.

(

Min är dagen,den skall jag fånga,

din är natten min kära.

Fy vad dagarna blir långa,

när jag ej får va dig nära.

SLUT

(

Det finns ingenting som man gör så mycket i ett fängelse som att sakna,det blir så påtagligt då.