Jenny

en tår trillar ner långsamt och varligt.

Det bevisar att du livet förstått,

och att döden ej längre är något farligt.

(

Du förstår inte ännu vad som händer,

för än står du kvar med ett livsl långt band.

Du går nu och väntar på att nått återvänder,

med styrkan och sorgen hårt i din hand.

(

Nu chocken förlamar din inersta borg,

vågar ej känna djupt i din själ.

Är rädd att bli lämnad ensam i sorg,

orolig för att säga farväl.

(

När döden gör intrång,då blir det höst,

långsamt och sakligt du ältar bekymmer.

Men längst inne i ditt värkande bröst,

så finns allt det vackra som hjärtat rymmer.

(

En läkande sorg som styrka dig ger,

en tår värmer gott i förvirrat bröst.

Att sorgen den läker nu ej du ser,

men sorgen är din vän som kan ge dig tröst.

(

En styrka byggs alltid i sargade hjärtan,

en vilja är stark när känslorna vaknar.

Tiden den läker den inre smärtan,

och får dig att känna att du verkligen saknar.

(

Tvinga ej tårarna för själv dom vet,

när du är redo att släppa ut.

Du nu bär på smärtans hemlighet,

ty sorgen släpper in värme till slut.

SLUT

(

Den här dikten hittade jag när jag höll på att städa bland alla mina papper som ligger huller om buller i mitt rum.

Den skrev jag och gav till en tjej här när hennes man precis hade dött,jag skrev den till henne för att det sa min tanke till mig att göra,jag har inte hört om hon blev glad för den eller inte,men just då tyckte jag att hon behövde den,men jag sparade orginalet som jag nu delar med er.