Jenny

Sen konstigt men sant så var det kö till medicinen i morse det var rätt många uppe och hoppade och det är man ju inte riktigt van vid,men det är sånt man får vänja sig vid.

Jag och städerskan var ute och rökte då räknade vi faktiskt hur många intagna det var på hemmet just nu,då räknade vi inte med dom som var på time out,vet ni hur många det var?

Jo,bara femton stycken en liten skara och nu till helgen så åker många på permis så då blir vi ännu färre.

På lördag så börjar dom där anhörig dagarna då familj och vänner till oss får komma och bli informerade om stället och hur det fungerar,min ena syster kommer,men hon stannar inte båda dagarna för det har hon inte tid med,men hon kommer och det är fantastiskt,man blir så glad när dom angagerar sig lite i problemen.

Idag kommer det bli en märklig dag,jag tror inte vi ska ha ART-grupp,för det tyckte jag att jag hörde igår så jag kan passa på att sova efter maten om inte någon bokar in ett samtal med mig sånt kan man ju aldrig veta.

I så fall om det inte händer tänker jag tampas lite med min elefant,jag tror jag ska fota den så ni får se på mitt underverk den är faktiskt jätte fin om jag får säga det själv.

Nu ska jag snart ut och promenera idag blir det ensam,för T ska åka på permis,men det är ju inte ofta hon följer med ändå,så jag märker ju ingen skilnad.

Jag känner att jag måste sätta igång och producera lite dikter,jag saknar nämligen att skriva en liten dikt innan varje inlägg,det är så roligt att dela med sig av den biten med,för det är en viktig bit om man vill lära känna hela mig.

Nu avslutar jag och kommer in igen när jag får tid över kram så länge.