Allt är klart. 1999

Om man vrider och vänder på timmar,
och ser hur det slutar till sist.
Tar man det som i solljuset glimmar,
och glömmer det man en gång mist.
(
Jag har flätat en krans av pina,
och den plågar min själ just nu.
Det är lätt att glömma det fina,
när man far runt som ett jehu.
(
Predikosatsen är lång i dag,
vem den riktar sig till är en gåta.
Syftet i sig är en viskning så svag,
att den man älskar den kan man förlåta.
(
Nu nalkar sig sommaren med fart,
och jag slänger mig ut i dansen.
Nu känns allt som det vore klart,
att jag här fått den sista chansen.
SLUT
(
Jag hade tagit så mycket återfall som dom hade upptäckt så för att få behålla Allex så måste jag ta det lugnt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0