Du har mig fast. 1996

Jag har nog prövat psyket ganska mycke,
och släppt in det svåra in på livet.
Mitt hjärta har slitits i mer än ett stycke,
sett ondskan i ögat är inte överdrivet.
(
Jag spelar på vässade tänder,
jag lever på osäker mark.
Slår så jag får blodiga händer,
men förstår att jag ej är så stark.
(
Jag är fast i ett osynligt garn,
och banden dom sitter så hårt.
Om det ej hade funnits ett barn,
så hade det ej varit så svårt.
SLUT
(
Detta är ett rop på hjälp om att jag inte ska återvända till min man och pappan till min son,han lämnar mig inte ifred
så det är en svår period i mitt liv efter som han var så elak mot mig jag är på behandlingshemmet fortfarande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0