Jenny

en beskrivning av en flicka som ingen skött.

Hon fostrade sig själv i många år,

och försökte tvätta rent sina egna sår.

(

Saltet från tårarna svider så,

men flickan tvättar rent och vandrar på.

Det värker i kroppen och i hennes hjärta,

hon vet ej hur det är att inte ha smärta.

(

Ett hopp har hon att alltid leva,

utan att falla i glömskans skreva.

Hon ler så tappert mot alla hon ser,

folk ler tillbaks,sen tittar dom ner.

(

Flickan sätter sig och vilar ett slag,

och önskar sig själv en underbar dag.

Förtvivlan sliter i hennes bröst,

i syntetiskt gift har hon sin tröst.

(

Hon trycker i armen sin falska romans,

hon känner hur kroppen blir i balans.

En värme sprider sig i hennes hjärta,

borta är all världens smärta.

(

Hon har en önskan att älskad vara,

att omfamnas in i dom lyckligas skara.

Att hon aldrig mer ska frysas ut,

att hennes liv får ett lyckligt slut.

(

När hon sitter där med sin längtan i armen,

och en fruktansvärd värk i den sugande tarmen.

Då stasen släpps,så faller hon ner,

hon reser sig ej,för hon finns inte mer.

SLUT

(

Så här kunde det slutat och i det här skedet hade jag tagit ett återfall och höll på att dö då tänkte jag efter och skrev denna dikt som jag senare på LVM hem gjorde en sång av.