Jenny

och ta ett blodtryck än en gång.

Där sjöar låg som stora sorgsna ögon,

som stormar mot stillheten,

mognade till visdom i tio tusen år.

Men sorgen vill inte komma,

vad gör det mig om du vet?

Även detta är ett bländverk,

som förändras till motsatser,

utan att du höll min hand.

Pianot ritar en försvunnen stad,

allt krav på skadestånd för vad man mist.

Rösten är utan tvivel ett giltigt bevis,

så försegla själens tysta kista väl.

Med tanken klar och viljan god,

jag älskar dig nästan.

Förlåtelsen går genom hjärtat,

ändå händer det att någon kommer.

Det som vi upphört älska följer oss,

likt en tyngd som fyller ut sig själv.

Du kommer att gå fri,

det finns nya sätt att närma sig,

när ingenting återstår,

men allt finns kvar.

Så hungrar jag efter rättvisa och värdighet.

SLUT

(

Ja,ni glada läsare här kom en lite komplicerad dikt men den säger rätt mycket vart jag stog just då,en liten kort behandlingshems vistelse där jag försökte hitta nya vägar.