Ett nytt seende. 1997
Jag sitter och tänker på livet,
på det som kommit och gått.
På det som aldrig blev skrivet,
och på det som jag aldrig fått.
(
Den summan som kommer fram,
är inte så katastrofal.
Om det ej var för min inbitna skam,
skulle tanken vara banal.
(
Nu får jag belöning för allt,
när jag slitit i snart två år.
Nu har jag slutat strö salt,
i mina blödande sår.
(
Ett plus ett blir aldrig tre,
men förr var det möjligt.
Men nu när jag åter kan se,
verkar allting te sig så löjligt.
SLUT
(
Nu är jag 31,blir visst äldre och äldre är i behandling som ni nog förstår.
Kommentarer
Trackback
