Jenny

tills en dag jag gryr i solens täcke,

i morgonstundens gråa maränger

bakom synvillans blåa staket.

En ned trampad vattengrav,

en utsinad karneval

utan spel glam och chokladbitar.

Galenskapen,den krigiska glömskan.

Nu försov sig till aldrig,

glassen åt barndomen upp,

medan vuxen världen gick och gömde sig

i garderoben,

bland grekiska gudar och tårtbottnar.

Galenskap ristar sitt namn överst på listan,

utan att veta vad som ska ske.

Vispgrädden är på nytt uthälld över marken,

men snart är den dags att ätas.

SLUT

(

Lite rörig men ganska talande om man tolkar den rätt,ännu en rörig dag i mitt förflutna.