Jenny

jag har varit uppe sen klockan halv sju och har hunnit med många koppar kaffe,regnet öser ner och dom ska åka gocart utomhus idag inte speciellt trevligt.

Jag satt med natt personalen i morse och diskuterade stämningen i huset och hon tyckte att jag skulle släppa på min ilska och jag fick förklara för henne att det kunde jag inte alls för då hade det bara blivit min olycka för så långt har jag inte kommit.

Jag är medveten om min enorma ilska idag och kan hålla den i chack genom att undvika vissa sittuationer ,men längre har jag inte kommit,tyvärr.

men jag fick förklarat att jag faktiskt inte mår dåligt här efter som jag sköter mitt och går min egen lilla väg.

Det har varit lugnt här i natt och det är ju bra.

M var uppe när jag kom upp och hon gapade och skrek men jag hörde inte vad hon sa,man får ju aldrig fram sitt budskap genom gap och skrik,folk bara stänger öronen då,så vad hon ska vinna på det fattar inte jag.

Skulle jag få bestämma hade hon åkt ut med huvudet före för hon sabbar inte bara sin egen behandling hon sabbar så många andras med och så ska det ju inte vara.

Men vad jag förstår så kommer jag få dras med henne i tre månader till (inte kul),fast jag vet ju inte om jag får vara kvar själv än,det är några dagar tills jag får reda på det,jag är lite nervös,men det blir man ju alltid innan beslutet har kommit.

Nu får vi se när jag kommer in nästa gång men det blir ju åtminstone i kväll,men säkert innan kram så länge.

Och jag hoppas verkligen att inte datorn börjar krångla idag igen som den gjorde sist min son var här men det återstår och se hejdå så länge.