Jenny

jag har blivit en riktig kaffe moster vill jag lova.

Nu sitter jag här framför datorn igen och håller utsikt efter T som sagt att hon ska med ut och promenera idag,undrar det jag för det har hon sagt ett tag nu,men ändå har jag fått promenera själv i slutänden.

Jag hade nog fel i min känsla igår så jag får be om ursäkt,jag tror att det har varit hur lugnt som helst i natt.

Idag ska vi ut och äta igen,en annan tjej som ska hem idag,det känns konstigt på något sätt snart är jag äldst på bygget,då menar jag i längden av behandlingstid.

Men jag är glad för den tid jag får så jag ska inte klaga,för en förändring tar lång tid och som sagt jag vill göra det ordentligt denna gång,jag måste helt enkelt klara det,den pressen har jag satt på mig själv.

Jag vet inte riktigt när vi ska åka iväg och äta så därför vet jag ju såklart inte när jag kan leverera nästa inlägg.

Jag blir lite tjurig när jag inte kan titta in så ofta,efter som det har blivit en viktig del i min behandling jag mår faktiskt bra av detta och det är ju ett plus.

Just nu finns det inte så mycket mer att skriva,får se om jag hinner in igen innan vi ska ge oss iväg,jag hoppas det.

Vi ses hejdå.