Jenny

låter domen fängslan

leva sitt eget liv,

i sin egen tid.

(

Med förhoppningar

att få leva kvar,

med den rikedom,

som ingen har.

(

I gardinstången ett spjut av järn,

på soffbordet en hink med blod.

På golvet en fårskinnsfäll,

i taket en snara hängd.

(

Detta hus är känt,

för hur mycket blod det stänkt,

för hur många som i snaran hängt.

(

I ett litet hus vid skogens slut,

den som går dit in,

kommer aldrig ut.

(

Vackert vitt det är

men har du livet kärt

så gå ej för nära.

Men om du ändå valt att gå dit hän,

så ska jag inte besvära.

SLUT

(

Mina skruvade tankar som jag hade just vid detta tillfälle som 21 åring är ju inte klokt igentligen men så var livet

och snart kommer jag in på behandlingshem igen,men här lär ni verkligen känna mig.