Jenny

mellan fyra hus.

Där människor pratar,

vid botten lösa krus.

(

Där satt en pojke,

med hjärtat i kras.

Hans far har lämnat honom

för ett ynka glas.

(

I dom fyra husens kvarter

är förtvivlan en vacker gåva.

Där barn man ser,

med föräldrar som ej håller vad dom lovar.

(

I människans hjärta

andas dom lust,

stinker dom smärta

och lever i törst.

(

Gemenskap i husen

går ej att se.

När natten kommer slocknar ljusen

och dom fyra husen finns ej mer.

SLUT

(

Ja,när jag började skriva av denna dikt så kommer minnen fram om att jag verkligen var en runda hemma hos morsan och det var precis så här det kändes,inte normalt med andra ord så strax efter detta så åkte jag till mormor och morfar och tog mina syskon med mig dit.

Vi hörs senare kram så länge.