Jenny

inlåst och lite besviken.

Jag förnekar ej att jag längtar hem,

genom fönstret ser jag den folkliga trafiken.

(

Jag vet att jag har mig själv att skylla,

att jag inte kunde hålla mig i skinnet.

Tre månaders knark och fylla,

det var skadligt för både kroppen och sinnet.

(

Jag skriver upp tankarna i en bok,

medan jag drömmer mig bort någonstans.

En erfarenhet gör mig mera klok,

om känslorna också fanns.

(

Jag har en son som börjar bli stor,

och det känns ibland rätt svårt.

Att veta att man faktiskt är mor,

att han ej är här hos mig känns hårt.

(

Men när jag är färdig och trygg mor,

och ingen stoppar mig mer.

När jag finner min lycka på denna jord,

bara jag och min son inga fler.

SLUT

(

Det var ett evigt kuskande till och från Holmas LVM-hem i några år och det kan man bli ganska trött på.

Här hade jag blivit av med min son Petter och hamnat på LVM igen.