Jenny

nu finns han inte mer.

Min bror var rädd för livet,

nu på mig han tittar ner.

(

Han var en reko kille,

på alla sätt och vis.

Nu fick han som han ville,

ja,allting har sitt pris.

(

Min bror har gått ifrån mig,

det känns tomt och kallt.

Det värker så i bröstet,

och tåren är så salt.

(

Du får det säkert bättre nu,

där du nu kommer bo.

Det kan bara bli bättre ju,

när din själ fått lugn och ro.

(

Men jag din syster sörjer,

för du var en viktig del.

Vi hade många fröjder,

säg vad var det som gick fel?

(

Jag vet att du var sjuk,

och livet plågade dig.

Men som bror var du otroligt mjuk,

vad sorgsen jag känner mig.

(

Jag vet att du ej vill jag ska sörja,

men tårarna rinner för det.

Hur skulle jag annars börja,

se klart i min ledsenhet?

(

Nu när du lämnat oss kvar här,

och vilar i himmelens vrå.

Så får jag nog säga,du var mig kär,

åh,min bror jag saknar dig så.

SLUT

(

Jag kan inte tänka mig att det verkligen var 5 år sedan min bror dog,men så är det ju.

Fick beskedet när jag satt på LVM på Runnagården,då det första jag gjorde var att skriva denna dikt och någon till,

som kommer efter här.