Låt dom tro. 1991
Nu är jag ute på huset,
med frihet att gå som jag vill.
Men mitt sinne är redan fruset,
det har smittats av en bacill.
(
Jag känner hur blodet svallar,
en längtan tränger sig på.
Inne i huvudet skallar,
hur illa måste man må?
(
Jag vet inte hur man ska må,
bara att jag sitter här nu.
Jag lovar mig själv att inte gå,
då blir det bara värre ju.
(
Jag går runt som en levande död,
i väntan på någonting bra.
Min längtan känner sin nöd,
om någon vecka tänker jag dra.
(
Jag känner mig orättvist behandlad,
om mig ingenting dom vet.
Låt dom tro att jag blivit förvandlad,
och är till deras belåtenhet.
SLUT
(
Sånna dikter ni får tolka gott folk vid 24 var man inte riktigt mogen.
Kommentarer
Trackback
