Jenny

att mitt liv var en strid.

Att jag fick leva med hatet och smädan

och allt för ont om tid.

(

Låt stå på min gravsten att jag älskade livet

och att man lever så länge man lär.

Och när det sedan är skrivet,

förstår ni då vem som vilar där?

SLUT

(

Denna dikt skrev jag hos min mormor och morfar efter en väldigt allvarlig överdos,men den slutade ju väl.

Men då trodde jag inte att jag hade lång tid kvar av livet.

När man tänker efter så är det hemskt att man är så nära döden bara tjugo år gammal,men så har mitt liv sett ut,ett enda stort risktagande.

Nu skriver jag senare efter tio någon gång.