Lite eftertanke.

Jag gick min promenad ensam,överhuvudtaget känner jag mig lite ensam om att vilja behandlas och förvandlas just nu,en ganska jobbig känsla faktiskt.
Gemensam samling den gick smärtfritt idag och efter den så kom min ene kontakt man till mig och sa att vi åker och ordnar internet bank idag kl. 13,det ska bli skönt att få det gjort faktiskt.
Sen ner till den lilla samlingen för bara oss tjejer,där vi fick veta att K kommer tillbaka,men inte när hon kommer
och samma sak med A,så det är lite ovisst ännu hur gruppen kommer att se ut.
Idag var vi bara tre,pga,permisar och annat görande.
Vi fick föresten veta att tidigast måndag kommer en ny tjej hit och hon är ung hon med,men det är alltid roligt med nya ansikten.
Vi hade KBT.grupp där vi fortsatte traggla känslor,det låter kanske negativt med traggla men det menar jag definitivt inte,utan snarare tvärt om,vi tog upp om medvetna känslor och det är något jag inte riktigt förstog,men när hon berättade vad det var så såg jag min möjlighet att kunna identifiera mina känslor så dom inte blir så kraftiga och att lära mig att den känslan som jag har kanske inte är den jag fick från början utan den jag tog istället för....
Det ni,det blev djupt.
Jag kom snabbt fram till att den känsla som är min favorit är ilska,eller har varit kan man nog säga,för idag kan jag nog inte säga på rak arm vilken som är min känsla.
Jag kan nog känna ilska inombords men den kommer inte ut på samma galna sätt som förut.
Men känslan som jag kanske haft istället är rädsla eller ledsenhet,men dom har jag aldrig lärt mig från grunden,så ilskan tar över.
DEt kanske blir lite rörigt för er,för jag är inte den bästa på att förklara,men bara ni begriper grunden så är jag nöjd.
Men där i gruppen fick jag en konstig känsla,den hängde över mig hela tiden,att dom andra två ville inte vara där,dom verkar inte vilja behandlas och det gjorde att jag hamnade i en situation som liknade den som var för några dagar sen i en annan grupp att jag togs med i det negativa,men efter som jag kom på mig själv så var jag ju medveten om det,så jag lät det inte ske och det kändes skönt,men då kommer ensamhets känslan att är det bara jag som vill en förändring ?
Det är en konstig känsla som jag aldrig upplevt förut och som är svår att tackla,men den fixar jag nog,jag har en otrolig styrka i mig själv just nu,om en förändring och den är jag trygg i.
Nu avslutar jag och kommer in igen när jag har tid.
Hej så länge.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0