Regnet slår mot rutan.
I natt har jag haft svårt att sova,varför vet jag inte men det har varit jätte svårt,det kan vara att jag ligger och tänker på hur det ska bli i morgon med det obevakade besöket,jag är så upprymd för det men samtidigt som jag sagt innan lite nervös med,men det tror jag bara är normalt efter ett helt år i cellibat.
Men jag somnade till sist så sött att jag först vaknade 06.10 det var inte dåligt för att vara mig och då upp och dricka kaffe med han som alltid brukar vara uppe,han hällde upp kaffe till mig medan jag var ute på den mörka altanen och rökte,sen dags för lite tidnings läsning och medicin,
jag vill lova att jag haft fullt upp nu på morgonen har hunnit med en maskin tvätt som redan hänger i torkskåpet.
Jag har också hunnit med att prata med idag en lugn M som vill ha brevkompisar från fängelset där min man är så hon ska lämna med sig ett brev,hon är inte riktigt redig,jag säger ju att jag lämnar in det,men det kommer jag inte att göra för vad ska hon med sånna killar till när hon som hon säger ska lägga av.
Men låt henne tro det så får hon finna sig i att hon inte får några brev,det kan ju ingen ro för att hon inte får något svar eller hur?
Eller så lämnar jag in det,tja jag är kluven och jag kan inte fråga någon om råd för hon vill ju att det ska vara en sak mellan oss två,så vi får väl se hur jag gör,det är ju först imorgon menar jag.
Nu sitter jag bara och väntar på att klockan ska bli elva så min son kommer och jag håller tummarna för att vi får följa med till tropicariet,så det inte bara blir datorn idag,men om det blir det så blir det,vi har lite grejer och göra.
Jag ska betala en räkning till bland annat.
Nu vet jag inte vad jag ska skriva om mer så vi får väl se när jag kommer in igen.
Kommentarer
Trackback
