Stå på huvudet. 1999
Om man vänder allt upp och ner,
så står man där och ser.
Hur allt ser ut i ögonvrån,
ner i från.
(
Se gräset först och allt smått,
och sist av allt det som är blått.
Och sedan böjer man nacken,
och faller i backen.
(
Sedan ligger man ju raklång där,
och ser en himelsk atmosfär.
Ryggen mot det som är grönt,
och så skönt.
(
Sedan ställer man sig upp,
och gal som en asmatisk tupp.
Inget är nu upp och ner,
av det man ser.
SLUT
(
En lustig tanke eller hur?
Kommentarer
Trackback
