Jenny

Idag var det extra mörkt ute och jag tänker stilla må det aldrig bli så mörkt på morgonen till min promenad så jag inte vågar gå,för mörkret gör mig rädd,och då måste jag hitta någon som vill gå med mig,för är det mörkt så hjälper det inte att jag hittar små säkra vägar,för det är själva mörkret som gör mig rädd.

T är förkyld så henne kan jag inte räkna med som sälskap på ett tag,det blir ensam promenad för mig.

Men som sagt jag har vant mig.

I morse vaknade jag upp till en svinstia uppe i tv rummet låg det huller om buller cips påsar,energi dryck, coca cola

Och en massa annat att inte folk tänker på att plocka undan efter sig direkt,det kan jag inte förstå,ok,man kan skylla på att man inte har lärt sig det,i det liv man har levt,men då kan man lära sig det nu anser jag.

Jag själv har aldrig lärt mig det för i min familj existerade inte ordet städa överhuvudtaget.

Men ändå så har jag satt det i system att plocka undan efter mig,om inte för någon annan så för min egen skull.

In i det längsta så sitter jag och väntar på att T ska komma uppåt ändå,för sälskap är alltid trevligare och hoppet är det sista som överger en sägs det ju.

När jag avslutat detta inlägg så ska jag skriva ett litet kort till min man,det hinner jag innan jag ger mig ut och promenerar.

Det har varit väldigt lugnt och städat här,så något sådant kan jag inte skvallra om än.

Vi får väl se när jag skriver nästa gång,allt kan ju hända och då händer det fort.

Hej så länge.