Jenny

Sen var det morgon möte där alla mådde bra som vanligt det är märkligt igentligen för stämningen här är kattastrofal tycker jag jag har min helvettes PMS och det är inte kul och dom andra är sänkta av annat stämningen bara kokar.

Sen var det dags för ART-gruppen,som blev rena kattastrofen den med,där blev jag faktiskt lite lessen,det började så bra att man skulle skriva ner 5 bra saker om sig själv och det blev gnäll direkt innan dom sagt vad vi skulle göra,för en av personalen skrev framtid på tavlan och alla började gnälla men då sa jag faktiskt ifrån och då blev det tyst,jag sa något i stil med att det är ut dit i framtiden vi ska så det är väl inget och gnälla om.

Dom blev tysta då,men när alla hade skrivit bra saker om sig själva så brakade gnället loss när man skulle tillföra bra saker till varandra med och då la jag mig på deras nivå jag orkade inte hålla på och upprätthålla min åsikt om att det kanske var bra utan sa att jag inte ville göra det.

Det var då det började kännas fel och det är kontigt annars jag brukar ju vara villig att prova det mesta.

Då sa personalen bara åt oss att gå jag riktigt kände hur besvikna dom blev och jag fick ju direkt dåligt samvete,efter som jag följde med i grupptrycket,men jag orkade helt enkelt inte,tur att man bara har PMS en gång i månaden.

Ja,så det blev en kort grupp,sen försökte jag ju få snackat med dom alltså personalen sen och jag förstår ju deras resonemang och undrar samtidigt att om jag hade velat fortsätta där hade det blivit bara jag och dom då,jag har svårt och tro det.

Jag känner mig som en skurk för att jag inte stog på mig där men jag har ju också svårigheter ibland och svaga stunder men det ska inte hända igen.

nu är jag ju bekymrad att dom ska lägga ner varje gång men jag hoppas att dom har gruppen om det så bara är jag för jag vill inte känna detta som jag kände idag igen.

Det har hänt andra saker idag med,Tårta för hon som hade sin sista dag idag gott.

Sen har M fått ett utbrott som hördes över precis hela stället och sen har jag inte sett henne,men jag har en anaing om att hon har permis till en av lägenheterna,och det är otroligt lugnt.

Sen har visst K också fått något akut ångest anfall eller något så hon har varit iväg på sjukhuset hela dagen,vad som har hänt eller hur det är med henne vet jag inte men får kanske reda på det senare,hoppas det så jag kan berätta det sen för er.

Och mitt i detta kaoset så lyckades jag ändå sova från 13 till 14.20 inte illa.

Sen har jag hunnit med att skriva till min älskade man och posta brevet.

Jag har telefonen i fickan hela tiden i hopp om att han ska ringa,men det gör han nog inte då borde han redan gjort det tycker man.

Nu snart ska jag och T iväg på NA-möte det ska faktiskt bli skönt,men det tar fortfarande emot innan jag kommer dit konstigt nog.

Min ena syrra ringde precis och blev glad när jag berättade att jag fick förlängning till 31 mars,det är alltid kul att prata med henne.

Nu måste jag gå och göra mig iordning för mötet så vi hörs igen vid tio snåret.