Jenny

Idag efter grupperna så ska jag äntligen iväg med min son,åh,vad jag längtar,jag tycker det är synd att det inte går att hoppa över grupperna,men,men jag får ju inse att grupperna är viktiga.

Jag är lite förvånad att inte min bäste vän här på bygget har ringt till mig,det tycker jag hon borde ha gjort,jag är ju orolig för henne,men vi kanske inte var så bra vänner som jag trodde och jag har fått för mig att hon inte vill ha till sig goda råd av en som vet hur det är att bli misshandlad,men det ligger hos mig det där att alltid gå in och försöka hjälpa någon,så den slipper gå den tunga vägen,fast jag inerst inne vet att dom inte vill ha hjälp.

Den besvikelsen jag känner är olidlig men det är något jag måste jobba med.

Jag kan inte öppna mitt hjärta och släppa in alla som har problem,för så stort hjärta har jag inte och sen måste jag ha lite hjärta till mig själv och inte bara till andra.

När man märker att folk utnyttjar ens stora hjärta till hundra procent så gör det mer skada än nytta faktiskt.

Nu ska vi snart ut och promenera men jag tittar in igen innan maten så får vi se vad som har hänt.

Sen kommer jag inte in förens i kväll efter shoppingrundan med min son.....Kram så länge.