Lite dikter från 80-talet.

Dom första dikterna som kommer är från när jag var tonåring och tog mina stapplande steg ut i poesin.
ETT MINNE AV EN VÄN.
Blomma dö inte ifrån mig,
du är den enda tröst jag har.
Hör du,dö inte ifrån mig,
du är det enda hopp jag har,
du är det ända jag vill ha kvar
som minne av en vän.
Blomma,jag ser att du gråter,
då får du nytt liv,
men varför gråter du?
Kanske saknar du vännen precis som mig?
Blomma,lilla blomma
du blommar jämt,
du i mig nytt ljus har tänt,
du har gett mig ett hopp,
om att min vän kanske kommer tillbaka.
Men om du dör kära blomma
så förlorar jag allt.
Blomma lilla blomma,du lever än,
du ska alltid förbli ett minne av en vän.
SLUT
Den här dikten skrev jag när jag var 16 och precis förlorat min första stora kärlek i en överdos det var mitt första tappra försök att skriva ner mina känslor i dikt form vad tycks?
Det blir inga fler dikter i kväll men fler i morgon.
Har nu varit på möte och det kändes bra när vi kom,för då var det bara samma lilla sammansvetsade gäng som brukar vara där,då bestämde jag mig för att börja försöka prata i gruppen,men så kom det fler och fler.då blev jag lite skakis och jag fick börja koncentrera mig så jag inte skulle gå ut där ifrån så det blev inget prat för mig idag heller men det kommer ju fler torsdagar tack och lov.
Men det var en bra grupp och jag var mycket nöjd över mig själv,när gruppen var slut.
Jag är mycket trött idag så jag avslutar här och hoppas på en lugn natt på hemmet,
Godnatt vi hörs i morgon minna vänner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0